Christina har följt Kyrkans pensions resa

Text: Monica Forsberg
Bild: Julia Sjöberg

Vid millennieskiftet – bara sex månader efter starten – skulle den nybildade pensionskassan ta över ansvaret för kyrkans anställdas tjänstepension. Men först gällde det att reda ut var pensionskapitalet fanns och få över pengarna från församlingar och andra pensionsförvaltare. Med andra ord, det var mycket som behövde komma på plats.

– I efterhand kan man konstatera att det var en fullständigt omöjlig tidtabell. Att reda ut var 50 000–60 000 kyrkligt anställda eller tidigare anställda hade jobbat och begära in pensionspengar för dem, det var ett mycket större jobb än vad någon hade kunnat föreställa sig. Först efter tre, fyra år hade vi fått ordning på det mesta, berättar Christina Rogestam.

Christina, som bland annat varit riksdagsledamot för Centerpartiet, arbetat som förvaltningschef på Göteborgs universitet, generaldirektör på Invandrarverket och koncernchef för Akademiska hus, har genom hela livet varit aktiv i Svenska kyrkan. 

– Under min studietid var jag engagerad i Kristna studentrörelsen, jag satt som ungdomsrepresentant i Kyrkans centralråd och under 1990-talet var jag statlig representant i kyrkofonden, så jag följde så att säga med pensionspengarna över till Kyrkans pensionskassa, berättar Christina, som 1999 blev invald i pensionskassans styrelse och 2005 tog över ordförandeklubban.

Efter de första årens fokus på att kartlägga pensionsskulden och få in pengarna var det dags att hitta en form för pensionsadministrationen, som inledningsvis hade legat kvar hos KPA.

– Vi ville ha ett egenutvecklat system, anpassat efter våra förutsättningar, och sedan 2012 har Xlent uppdraget att se till att pensionspremierna faktureras och att rätt pension betalas ut vid rätt tidpunkt. Det är ett nära samarbete som fungerar väldigt bra.

Med tiden och med ett växande pensionskapital har kapitalförvaltningen blivit en allt tyngre del av Kyrkans pensions verksamhet. 

– Det var inte lätt att plötsligt bli ansvarig för så mycket pengar. Vi var inga experter, varken vi som satt på arbetsgivarmandatet eller de fackliga representanterna, men arbetsklimatet i styrelsen var positivt och vi lärde oss längs vägen, säger Christina.

En milstolpe var beslutet att börja placera i fastigheter och tillsammans med två andra pensionskassor starta fastighetsbolaget Lönnbacken (idag Stenvalvet). En tidsbegränsad satsning på sju år, som blev så lyckad att den idag, 14 år senare, ligger kvar i Kyrkans pension portfölj.

– Det är viktigt att ha säkerheten med placeringar i räntebärande värdepapper, men också att komplettera med andra typer av tillgångar för att få bra avkastning på pensionskapitalet, säger Christina.

Eftersom Svenska kyrkans anställda inte själva fick välja hur deras pensionskapital skulle placeras gällde det för pensionskassan att leverera. Det blev en stark drivkraft för Christina i styrelsearbetet.

– Vi behövde få till en pensionslösning som inte var sämre utan snarare bättre än konkurrenternas. Och det lyckades vi med, Kyrkans pension ligger bra till i jämförelse med andra pensionsförvaltare år efter år.

En viktig del i ordförandeuppdraget är att sätta sig in i de ofta komplexa frågorna och förklara så att alla förstår. 

– Det vi håller på med är så pass tekniskt och komplicerat, så det gäller att vara pedagogisk. Fullmäktiges ledamöter som rycker in en eller två gånger om året behöver vara väl informerade och ha kunskap om det de fattar beslut om. Det är mitt jobb att få med alla, säger Christina.

Pensions- och äldrefrågor ligger henne varmt om hjärtat. 2014–2017 var hon ordförande i SPF Seniorerna, och idag är hon engagerad vice ordförande i nätverket Age Platform Europe, som arbetar med att göra äldres röst hörd inom EU.

– Tjänstepensionen, som från början var tänkt att bli en extra guldkant, utgör idag en betydande del av den totala pensionen. Inom Svenska kyrkan finns grupper av anställda med ganska låg lön, och för att de ska få en rimlig pension är Kyrkans pensions uppdrag jätteviktigt, säger Christina Rogestam.